Att våga ta hoppet!

Ulrika Kinell arbetar som lärare för 1-3 på Brogårdaskolan i Bjuv där digitala läromedel helt ersatt tryckta böcker i hennes undervisning. Här bloggar hon om övergången till en digital skola och vikten av att trots det kaos som kan infinna sig under de första lektionerna ha mod och uthållighet att fortsätta digitaliseringsprocessen.
 

Ny klass, nya kollegor och Androida paddor som jag aldrig tidigare hade använt - detta väntade mig vid skolstarten i augusti. Min närmsta kollega som är förstelärare i IKT och van att använda paddor i undervisningen, hade anmält vår skola som pilotskola för Gleerups och vi blev antagna. Ett skäl gott nog att starta upp en mer digitaliserad undervisning. Sagt och gjort, kollegan övertalade mig att vi skulle skippa matteböckerna och köra på Gleerups digitala läromedel i matte fullt ut.

Ska ni verkligen inte ha någon riktig mattebok?
Innan barnen började fick vi som tur var ett besök av Lotta från Gleerups som visade oss hur man startade upp klassen och la till digitala läromedel, så långt var vi i varje fall igång innan första skoldagen för eleverna. Barnen var entusiastiska och villiga att testa detta men många av deras föräldrar var tveksamma, ”Ska ni verkligen inte ha någon riktig mattebok?” var en fråga de ställde och  ”Hur ska du kunna ha koll på alla elevernas kunskaper?” var en annan. Själv såg jag fram emot detta med lite blandade känslor. ”Vad gör vi om inte nätverket fungerar?” var bara en av frågorna jag ställde mig själv. Jag fick lita på att det nog skulle lösa sig på vägen om inte annat.

Eleverna jobbade redan digitalt
Även om jag var ovan med paddorna i undervisningen så var det inget nytt för mina elever som går i årskurs 3. De hade redan under årskurs 2 börjat med en del appar och spel i undervisningssyfte så på så sätt kändes det lugnt, det fanns bara en nybörjare, och denne någon var jag... Innan första mattelektionen hade vi tittat så att alla kunde logga in och att alla hade fått läromedlet tilldelat så att det bara var att köra igång. Det som sedan utspelade sig kan beskrivas som kaos. Det var många, många händer uppe i luften hela mattelektionen och jag sprang mig svettig från den ena eleven till den andra samtidigt som det viftades och ropades från någon annan del av klassrummet. 

Många frågor 
Inte nog med att de inte visste hur de skulle lösa uppgiften, som ibland kan vara svårt när man har ett långt sommarlov i ryggen och ska tillbaka i mattetänk och skoljobb, men dessutom fanns  också frågor om hur de skulle göra när de blev utloggade, paddan hoppade ur nätet, hur man skulle skriva, hur man kom till nästa sida, var man skulle skriva svaret osv......

Lärt av varandra och tillsammans
Min första tanke efter första lektionen var ”Vad sjutton har jag gett mig in på?!?! ” Skam den som ger sig, jag kände att jag var tvungen att ge detta ett ärligt försök och efter hand gick det ju bättre och bättre. Som tur är har ju nästan samtliga av dessa frågetecken rätats ut på vägen och under tiden har vi lärt av varandra och tillsammans. En nog så viktig del i vår undervisning!

Mod och uthållighet krävs
En fråga jag skulle vilja ställa till bloggläsare och bloggskrivare som använder sig av de digitala läromedlen som finns är ”Hur får vi fler att testa detta?” Hade jag inte blivit övertalad att skippa den traditionella matteboken hade jag säkert ”testat” men inte kört till 100 procent. Efter kaoset som infann sig de första lektionerna krävdes både mod och uthållighet för att fortsätta men nu vet jag ju att vi tog rätt beslut i augusti och jag vill få fler att våga ta ”hoppet”!

Ulrika Kinell, Brogårdaskolan i Bjuv

Läs mer om Brogårdaskolan