12 Sep 2019

Att vara speciallärare – några reflektioner

Specialpedagogik som inriktning har fått en allt större uppmärksamhet i dagens skola. Med boken Att vara speciallärare vill Barbro Bruce visa på nya sätt att arbeta som speciallärare för att denna specialistkompetens ska gynna hela skolan – elever såväl som lärare.
 


– Det är dags för specialläraren att ta plats i klassrummet, och bli en tillgång för hela skolan, menar Barbro Bruce.

Hon är med. dr i logopedi och docent i utbildningsvetenskap med inriktning specialpedagogik och arbetar som biträdande professor vid Högskolan Kristianstad och är redaktör för boken Att vara speciallärare.

– Specialpedagogik som inriktning har fått en allt större uppmärksamhet i dagens skola. Troligen beror det på en alltigenom målstyrd skola och internationella kunskapsmätningar där alla vill placera sig så bra som möjligt, skriver Barbro Bruce i förordet.

Utbildning och verklighet går isär
–  Att ”bli” speciallärare verkar vara lättare än att ”vara” speciallärare, säger Barbro Bruce.

Hon menar att examensordningen som styr utbildningen är en sak, men verkligheten är en helt annan. Till exempel förväntas specialläraren undanröja hinder och förebygga att svårigheter uppstår, men fokus blir ofta direkta insatser för elever i stora svårigheter. Vilket knappast kan sägas vara proaktivt - utan snarare reaktivt - arbete medan det proaktiva arbetet sällan hinns med. 

Speciallärarutbildningen återuppstod  
Speciallärarutbildningen startade på 1960-talet och pågick fram till cirka 1990 då specialpedagoger i stället började utbildas. Sedan återuppstod speciallärarutbildningen 2008 samtidigt som specialpedagogutbildningen fortsatte. 

– Behovet och uppdraget var att jobba på ett sätt som inte specialpedagogerna gjorde, det vill säga individnära och kompensatoriskt för redan konstaterade svårigheter, säger Barbro Bruce.

Dagens speciallärare vidare uppdrag 
– Det finns en traditionell uppfattning om att speciallärare sitter avskilt och arbetar med enskilda elever och svårigheter. Detta tillhör historien och dagens speciallärare har egentligen helt andra möjligheter genom sin specialistkompetens, menar Barbro Bruce.

Dagens speciallärare har ett större uppdrag än tidigare, exempelvis att arbeta tillsammans med läraren i klassrummet för att göra undervisningen tillgänglig för alla elever oavsett förutsättningar.

Arbetsuppgifterna är skiftande. Det kan handla om att göra pedagogiska utredningar, föreslå anpassningar i lärmiljön och i undervisningen, men också att granska den rådande praktiken, hålla sig uppdaterad på forskningsfronten och att presentera ny kunskap. 

Kollegan mitt i klassrummet
Bilden av specialläraren som växer fram i boken är att vara en kollega som är mitt i klassrummet, och som ser, lyssnar och fungerar som stöd till både enskilda elever i sårbara lärandesituationer och till kollegor i pedagogisk sårbarhet.

– Drivkraften att skriva denna bok har varit att hitta nya sätt att arbeta som speciallärare med specialisering språk-, skriv- och läsutveckling respektive matematikutveckling för att denna specialistkompetens ska gynna hela skolan – elever såväl som lärare, säger Barbro Bruce. 

Stimulerar till samtal om speciallärarens arbete 
Boken riktar sig till alla som har skolan som sin arbetsplats, det vill säga såväl skolledare, undervisande lärare, elevhälsoteam och såklart alldeles särskilt speciallärare och speciallärarstudenter. 

– Boken används som kursbok och jag har hört att den stimulerar till samtal om hur speciallärare arbetar – och skulle kunna arbeta, avslutar Barbro Bruce. 

Läs mer om boken Att vara speciallärare